Den sägelsen att ett hej kan förgylla någons dag är verkligen sann till vartenda ord! Det finns nämligen en hur snygg kille som helst här i krokarna där jag bor. Men tyvärr har han både flickvän och barn, just my luck! hur som helst. Jag var i alla fall ute på en långpromenad igår som jag brukar. Och när jag kom till landbergsliden möter jag denne man skapad av all skönhet i hela världen(men jag tor faktiskt jag är ensam om att tycka detta, förutom hans flickvän då) och han kollar på mig (precis som jag kollade på honon) och plötsligt smäller han på ett leende på läpparna och säger hej. Jag fick fjärillar i hela magen för jag trodde inte ens att han visste att jag kollat in honom, but apparently he does. Jag blev i alla fall så förvånad att jag inte förmådde att säga hej, istället log jag brett mot honom och vandrade vidare. Promenaden ner till stan var nog den bästa i mitt liv för jag svävade på moln hela vägen. Sedan var det någon jävla snubbe som satt och tog kort på mig på hemvägen när jag gick balansgång på  ett räcke, men det är en anna historia. ;-)
Puss /Sando.