Jag är avundsjuk på alla som har tid till allt utan att kollapsa totalt i stress. Det är jätte mycket i skolan just nu så jag hinner inte med träningarna ens och för tillfället har jag inte träning speciellt ofta om man jämför med hur jag tränade tidigare. Det känns väldigt deprimerande. Jag hinner i stort sett bara med att gå till skolan, gå hem, äta, ta en (om man lägger till två nollor ungefär) kopp te, plugga, ta en snabbfika med te o macka, plugga vidare, kolla the hills o dricka te, gå på promenad, dricka kvällste och sedan gå och lägga mig. Som ni ser hinner man inte med det sociala så bra. Det känns piss. Om jag hade fått välja hade jag inte haft några läxor alls, hade kunnat kolla the hills, träna, gå promenad och umgås med folk varje dag. Men så är det ju inte. Hur som helst, man ska inte klaga, det finns folk som har det värre. Men och andra sidan kan man egentligen inte gämföra sig med folk som bor i länder med krig och så vidare för deras vardag är inte vardagen för en svensk med en jobbig tillvaro. Det känns lite för långt borta. Samtidigt kanske man kan slänga en tanke till dem någon gång ibland. Så jag får väl hoppas att jag går ut med skapliga betyg så att jag kan bli något bra istället.
/Sandra